Varför gör jag en hemsida om katter över huvud taget? Det är bara det, att det handlar om mer än vanliga katter. Det handlar om Balineser och Javaneser (långhårig Siames respektive långhårig Oriental). Står du i valet och kvalet huruvida du vill bli hund-eller kattägare, är valet enkelt: bli med Balines och/eller Javanes.
   De följer med på promenaden med hundarna och min getabock. De vill vara delaktiga i allt vad du gör och vill vara dig behjälplig i det mesta. (på sitt sätt). De är mina assistenter när jag spinner mitt garn och tillför mig en hel del extra motion när jag skall samla ihop ullen, som plötsligt finns överallt i huset. De älskar att spankulera på kontoret, då företrädesvis på min telefax. De lärde snabbt vilken knapp man skall stå på för att få faxpappret att komma ut. Du anar inte vad roligt man kan ha med papper, särskillt det där litet sladdriga från faxen. Jag väntar, som ett barn längtar efter Jultomten, på den dag de skall lyfta luren och slå numret till en kattälskande prins...
   Föredrar du att din bostad skall se ut som ett heminredningsreportage, kan du byta till en annan site direkt. Med en Balines eller Javanes kommer ditt hem inte vara i perfekt ordning. Inte länge i varje fall. Men du kommer ha ditt hem fyllt av kärlek och bli älskad av spinnande, keliga vänner och du kommer aldrig ha det tråkigt, men däremot ett liv fyllt av överraskningar.
   Hur i hela fridens namn kom jag in på allt detta? Eona, Elly, Rob Roy, Little Cocie och de andra, räddade faktiskt mitt liv. Jag kan inte annat än att tacka Ödet för att få dela mitt liv med dessa underbara katter.
   Varför inte pröva själv?

Hur allting började

En sköldpadda var det enda husdjur som fick tillträde till mitt barndomshem. Som tonåring blev min längtan efter ett "gosedjur" allt för stark, så jag köpte en hund, en liten en, i förhoppningen att mina föräldrar inte skulle misstycka allt för mycket. Det gjorde de. Antingen skulle hunden ut ur huset eller så fick jag söka mig en annan bostad. Vi flyttade. Sedan dess har jag delat min tillvaro med mångahanda djur. Bland annat tog jag hand om två ordentligt misskötta siameser, Charlie och Penny. När Charlie dog, sexton år gammal, var jag bara tvungen att snabbt skaffa mig en ersättare. Nu fanns inga siamesbebbar tillgängliga, men jag fann två Balinespojkar. Kunde jag tänka mig att arbeta med kattavel? Tja, varför inte. Jag födde ju redan upp Angorakaniner, för ullens skull. Jag frågade runt, men ingenstans fanns den Balinesflicka som jag ville ha. Alla tycktes vara släkt med varandra. Jag riktade mina blickar mot England och fann det jag sökte hos Sylvia Smith, Lorichas uppfödning.
  I samma veva blev jag allvarligt sjuk i en snabb, elak form av MS. Plötsligt satt jag som en vissen grönsak i en elektrisk rullstol. Vad skulle jag göra nu? Jag älskade mina katter, så jag var ju tvungen att finna ett sätt att överleva. Läkarna kunde inte göra mer än vad de gjort, cellgiftsbehandlingar och skyhöga doser cortison, som fick mig att se ut som en gris. (Förlåt grisar, jag älskar er, men jag ville se annorlunda ut.)
  Jag hörde talas om en Reikiterapeut i Stockholm. Träffade henne, blev bättre och lärde att behandla mig själv och andra, även på distans. Nu är jag ur rullstolen och glad och tacksam över att kunna lära andra människor hjälp till självhjälp. Vill du veta mer om Reiki healing:

Klicka här!

Mitt katteri består av både Balineser och Javaneser. I hushållet ingår även två hundar, Cassie och Gizmo, några Angorakaniner, en Angorabock, Chris och så förstås Alec, min tupp. Brahma. Alec älskar att överbeskyddande vaka över kattungar. Om du vill se:

Klicka här!

På följande sidor kan du se några av mina kissar. Men du får förlåta, fotograf är jag inte, men jag hoppas att du får lite roligt ändå.

Ancki Lindstršm